Mina tankar

Jag vet att det är flera som undrat vad som har hänt. Men jag kommer inte att skriva det här. Det är för privat. Jag vill inte att alla ska veta, men samtidigt vill jag att man ska veta när jag inte mår bra. Det är en balansgång. De som får veta vet det redan, och de är inte många.

Jag mår bättre nu. Fast många frågor hänger kvar i mina tankar och kommer nog alltid att göra det. Jag har fått möjlighet att prata idag. För att få hjälp och stöd. När jag skrev det första inlägget där jag kryptiskt nämnde vad som hänt var allt kaos inuti mig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till alls. Jag har fortfarande kaos inom mig, men kanske kan jag bättre organisera det nu, styra det och vända mig ifrån det. Jag har lärt mig. Man måste det.

Ska åka iväg i helgen. Vet inte hur det blir. Känner mig, jag vet inte riktigt hur. Jag vill, men är rädd för vilket mottagande jag får. Men jag måste göra det ändå, för att visa. För att jag vill visa hur mycket jag bryr mig om. Hur mycket jag tycker om och hur mycket jag vill hjälpa. Jag hoppas att det kommer fram.

Men var inte oroliga för mig. Jag klarar mig. Nu kan jag skärma av så mycket mer, och tänka på andra saker. Men tack för att ni visar att ni bryr er. Det värmer.