Alla helgons dag
Imorgon är det Alla helgons dag. Vi ska åka ner till pappa ikväll. Sova där, och sen på lördag åker vi vidare neråt. Ska passa på att gå en runda på nyöppnade Ikea i Malmö, och så måste vi in på NetOnNet och köpa ett större ramminne till datorn. Har äntligen fått ett tips om vad som förhoppningsvis kan göra datorn lite snabbare.
Det känns bättre idag än innan i veckan. Skönt. Tack till er som hört av er. Även om ni inte tror det så betyder det mycket för mig. Förhoppningsvis kommer det komma lite bättre dagar nu. Brukar gå upp och ner, men inte så mycket ner som sista veckan har varit. Det är bara kyrkan imorgon som skrämmer mig... Men jag vill gå dit.
Ibland är det också skönt att gråta. Att minnas, att tänka. Jobbigt men skönt. Det värsta är att vara ensam under tiden. På en blogg läste jag igår : "Om du är ledsen, var inte ensam. Om du är ensam, var inte ledsen". Stämmer så väl... När jag är ledsen vill jag ha någon hos mig, som tröstar och tar hand om mig. När jag är ensam vill jag inte vara ensam, det blir så tungt att bära då.
Min "hörna" för mamma. Det kanske är konstigt med en bild på henne från studenten, men jag har den framme ändå. Jag har inga nya bilder framkallade och på denna är hon så fin...
Bort, bort, bort...
Har iaf varit på spinning idag. Körde nog det tuffaste jag gjort... pulsen var uppe i 200! Det har den inte varit tidigare när jag tränat. Alla passen den här veckan har jag nog kört hårdare än vanligt, tar ut mycket känslor där tror jag. Så på det sättet kanske det är positivt. Har ett easyline-pass inbokat imorgon med, får se om jag orkar då.
I helgen ska vi ner till Arrie. Till kyrkan i V Ingelstad på lördag där det är minnesgudstjänst och sen till graven. Så tungt att ens tänka sig att gå in i en kyrka. Förra gången var begravningen, o bara tankarna på den rör upp så mycket... Känns som att jag kommer gråta bara för att vi är därinne, o hur normalt är det? Tur det inte är i Arrie kyrka iaf, hade nog knappt fixat det.
På söndag ska vi fixa lite mer på gården. Men nu är det inte mycket kvar, börjar tömmas rejält. Vilket jobb vi gjort, inte klokt egentligen. Men det måste ju göras. Det känns också jobbigt. När andra pratar om att åka "hem". Jag har ju inget annat hem än här i Växjö längre, mitt barndomshem kommer snart vara sålt. Pappas hem kommer ju aldrig att bli mitt "hem".
Ska försöka träffa en gammal barndomskamrat med i helgen. Hoppas verkligen hon kan. Det var så många år sen sist vi sågs, men hon och hennes pappa har betytt mycket för mig när jag var yngre. Vänner till familjen med, hennes pappa och min mamma kände varandra sen de var unga.
Sitter och lyssnar på Ted Gärdestad. Jag har aldrig gjort det innan faktiskt, men det är så vacker musik och vackra låtar. Jag hade inte hört mer än de "vanliga" låtarna och aldrig själv valt att lyssna på honom. Men nu gör jag det :)
Ska försöka fixa mig lite kvällsmat nu. Sen får jag se vad som händer ikväll. Ska som sagt försöka att inte "deppa ihop" en massa utan göra någonting. Kanske går bort till Annah och Zandra sen en stund. Jag får se. Förresten får ni gärna kommentera. Vill så gärna veta vem som läser och vad ni tänker. Var inte rädda att fråga mig om saker eller kontakta mig, varken här eller på msn. Kram
Moving on...
Gårdagskvällen var så jobbig. Jag vet knappt när jag grät så mycket senast. Eller jo, det vet jag nog. Någon av dagarna runt mammas bortgång och begravning. Då föll tårarna hejdlöst. Som tur är finns det medmänniskor som bryr sig om en, som vet vad jag går igenom. Tack för allt stöd jag har av er, era bloggar och era mejl.
Idag har jag skrivit på min hemtenta. Började strax före nio och när jag nästa gång tittade på klockan var den 10.50. Fick en chock. Trodde att jag såg fel. Kändes som att jag bara suttit typ en halvtimme, även om jag hade kommit väldigt långt. Har skrivit färdigt alla uppgifterna redan, men ska gå igenom dem mer noggrant sen. Några är jag i alla fall helt nöjd med. Det värsta med att bli färdig tidigt är dock att då får jag så mycket mer tid att bara tänka...
Jag sover så mycket nuförtiden. Tror att sorgen tar mycket kraft. Inatt sov jag 9,5 timme och i söndags natt 10 timmar. Tur att jag i alla fall kan somna och sova. Att jag inte ligger och tänker då, eller drömmer obehagliga drömmar. Det är jag tacksam för.
Saknaden
Det är som att falla rakt ner i ett bottenlöst hål.
Jag vet inte var det tar slut.
Jag vet inte varför.
Jag vet inte hur.
Jag vet inte när.
Jag önskar att jag inte satt här ensam.
Men jag kan inte be någon komma hit.
Jag känner mig så självisk.
Jag klarar mig ju.
Det har jag alltid gjort.
Så varför skulle jag behöva någon nu?
Men det kanske inte är som förut.
Jag kanske inte är som förut.
Det blir aldrig som förut.
Jag vill kunna ringa till någon.
Men vad ska jag säga?
Det finns inga ord.
Varför ringer ingen till mig?
Varför frågar ingen mig någonting?
Jag vill veta vad ni tänker.
Om mig. Om mamma.
Vad ni tror.
Det blir aldrig som förut.
Jag förändras.
Synen på livet förändras.
Din bild av mig förändras.
Jag vill att det ska vara som förut.
Fast bättre.
Att du ska finnas här.
Att jag ska slippa undra.
Gråta.
Tänka.
Sväva i ovisshet.
Ont, ont, ont...
Det gör ont i hjärtat och tårarna vilar strax bakom ögonlocken. Jag vet inte varför jag känner såhär just nu. Kanske för att jag vet att jag är ensam i några dagar. Inte blir jag gladare av musiken jag lyssnar på, men jag känner igen mig. Det är skönt.
Det är som att det kommer ikapp mig ibland. Helt plötsligt blir jag så ledsen igen... Så att jag inte vet hur jag ska klara det jag ska göra. Men jag gör det ändå. På något sätt. Jag fixar föreläsningen om en halvtimme och jag fixar easylinepasset - mest för att jag vet att om jag inte gör det så blir jag så himla besviken på mig själv.
Det jag helst av allt vill är dock att bara vara. Sätta mig i soffan, tända ljusen för mamma och lyssna på musik. Titta på bilder. Låta tårarna rinna och minnena överskölja mig. Sitta med någon som bara håller om mig. Som bara låter mig vara ledsen. Som frågar mig hur jag känner och pratar med mig om det.
Du är för alltid en del utav mig
Så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig...
Helgen
Söndag kväll och jag är sådär lagom mör i kroppen efter helgens bravader... Igår inleddes dagen med ett tufft gympass tillsammans med Zandra. Hela eftermiddagen blev det sen att baka kräftbröd och pajer inför kvällens kräftskiva. Det blev en jättetrevlig kväll med goa vänner :) Snackade, sjöng snapsvisor, skämtade och skrattade. Härligt. Blev en del singstar med... och lite snack om nyår som kommer att spenderas i Sälen. Blir spännande att åka skidor, jag som aldrig gjort det. Verkar iaf bli väldigt mysigt!
Idag har vi varit på simhallen större delen av dagen tillsammans med Camilla, Zandra och Zandras småsystrar. Har haft hur kul som helst i äventyrsbadet. Åkt massa rutschkanor, forsen, virveln m.m. Det bästa var nog dock att simma ut. Tycker det är så skönt med så kall luft när man är i det varma vattnet. Vi fikade o hade allmänt mysigt o trevligt. Precis vad jag behövde.
Innan vi åkte var vi inte sugna alls. Kent var såå trött och jag var ledsen. Eller nere kanske mer. Jag vet inte. Kände det igår kväll med emellanåt, men hade jättetrevligt ändå. Det känns så orättvist. Varför skulle det drabba just mig? Varför gick det som det gick? Ska vara ensam nu i veckan med för Kent har höstlov och ska va i skogen hos sina föräldrar. Kanske spelar det också in. Jag påminns om det som hänt, och ska dessutom vara ensam i flera dagar. Men jag överlever. Imorgon ska jag iaf hem till Zandra o äta tacos där. Skönt att slippa vara ensam.
Mamma, jag saknar dig...
Höstbilder
Blev väldigt många bilder, men det är så svårt att välja ut några. Måste påpeka att jag är väldigt nöjd med min mobilkamera med :) Även om mobilen i övrigt inte är så himla bra...
Kents första hare!
I övrigt är det okej. Idag har vi begreppstenta i skolan, om en halvtimme, men det känns rätt lugnt. Mer som ett läxförhör eller nåt. Igår var jag på anhörigträff här i Växjö. Var helt okej, ledsamt eller vad man ska säga. Grät mycket. Men var skönt också, skönt att träffa andra som varit med om "samma" sak, som förstår ens känslor och så. Kommer nog fortsätta gå på de träffarna, är en gång i månaden.
Har sovit sämre på sista tiden. Vaknat helt pigg alldeles för tidigt, eller så drömmer jag drömmar som jag inte minns men känner obehag av när jag vaknar. Igår kväll och imorse kände jag nästan som att jag skulle komma in i en sån period igen där jag inte kan fokusera på det jag behöver göra (skolan), men nu känns det bättre. Behöver få tid att bara vara och tänka ibland dock.
På ett sätt känns det som att man vänjer sig så fort. Mamma finns inte här. På ett annat sätt känns det som att just nu finns hon inte här, men hon kommer snart. Fortfarande overkligt. Just nu tänker jag inte lika mycket på det som innan, tänker inte lika mycket framåt i alla fall. Det blir nästan olidligt att tänka på julen, födelsedagar, framtiden.. så lättare att låta bli.
En av de sista bilderna på mamma. Från centerstämman i våras. Då mådde hon bra och var lycklig, sen vände allt...
3 år tillsammans!
Idag firar Kent o jag att vi varit tillsammans i tre år. Tiden går verkligen snabbt när man har roligt, kan inte förstå att det är så lång tid. Helt underbart är det i alla fall och jag tycker bara mer och mer om honom för varje dag! Det egentliga firandet var ju lyxhelgen i Stockholm, men eftersom vi båda är hemma ikväll (vilket vi egentligen inte skulle ha varit) så får vi lyxa till det lite med god middag och så idag med :)
Jag älskar dig!
Underbar helg!
Hotellet vi bodde på var såå lyxigt! När vi kom in där, bara wow! Stort rum, med skrivbord, soffgrupp och jättestor, skön, fluffig säng. Badrummet var stort och jättefint med både badkar och dusch. Dessutom hängde där badrockar och badtofflor som väntade på oss. Frukosten morgonen därefter var inte fy skam direkt utan innehöll allt av allting, ungefär. Nere vid frukosten upptäckte vi också att det är på Clarion Hotel som Idol-deltagarna bor, för ett par bord bort från oss satt Mariette, Erik och nån till och åt frukost. Så lite "kändisspotting" blev det med i helgen, hehe. Helgen avslutades med resan hem i första klass, där det fanns underbart goda chokladminimuffins, frukt och tidningar. Och gott om plats...
Det jobbiga i helgen var dock tågresorna. De får mig att tänka. Särskilt eftersom det var X2000. När vi gick av i Alvesta tittade jag på loket. Det ser ut som en plog längst fram. Kan inte förstå det... usch.
Nu börjar vardagen igen. Ska snart ge mig iväg mot skolan för att skriva ut lite, kopiera och låna böcker. Sen blir det redovisningsseminarium 10-12. I eftermiddag ska jag plugga och sen träna har jag tänkt. Jobbigt med så trist väder bara, har ju ingen bil denna veckan så får cykla till jobbet. Men men, det löser sig väl!
Bättre dag
Idag ska bli en bättre dag än igår. Började dagen med Bodybalance på gymmet tillsammans med Anna och Camilla. Det var intressant.. hehe.. höll på att börja asgarva i början och tänkte på massa roliga sketcher etc. där man ska andas in etc som man sett. Men efter ett tag blev det bättre och faktiskt riktigt jobbigt! Det bästa med passet var absolut avslappningen de sista 5-10 minutrarna. Älskar det.
I eftermiddag ska jag jobba några timmar. Idag ska jag fixa det. Behöver komma ut lite och behöver ha annat att tänka på. Uppgiften vi har i skolan tills på måndag är jag redan färdig med så. Ikväll ska vi ha myskväll här hemma, äta fondue och massa gottis :) Imorgon styr vi kosan mot Stockholm där vi ska fira vår 3-årsdag (som egentligen är på onsdag) med bland annat Kvarteret Skatan! Ska bli så skönt att komma iväg lite, bara shoppa, ta det lugnt, njuta och ha roligt. Dessutom åker vi första klass hem på söndag, så får man känna sig lite extra lyxig.
Bild från http://www.kvarteretskatan.se
Vad händer med mig?
Det kändes ändå bra innan. Som att "det fixar sig". Och så bara kom detta, helt oväntat. Jag känner mig helt slut. Vet inte vad jag ska ta mig till. Alla bilder jag ser framför mig. Jag vill inte se dem! Varför skulle du göra det mamma, varför?
Önskar att jag inte var ensam hemma. Önskar att Kent var här och bara kunde hålla om mig. Önskar att jag hade någon att gråta ut hos. Känner mig så liten och ensam just nu...
Två månader
Och även fast jag ser bilderna och minns begravningen så kan jag ändå inte alltid förstå att det har hänt. Senast idag var jag på väg att ta upp telefonen och ringa till mamma bara för att ha någon att prata med på väg till skolan. Jag saknar dig mamma...
I övrigt så skadade jag högerarmen i helgen när vi var nere och städade ur stallar och så i Arrie. Har antagligen fått inflammation i armen så nu knaprar jag Ipren och försöker vila armen någorlunda. Vill egentligen på djupvattenträning imorgon men är väl tveksamt om det blir så. På kvällen hoppas jag i alla fall få bjuda några kompisar på mat framför Bonde söker fru som kör igång igen. Mycket spännande...
Ny dag
Jag läser mycket om självmord och om sorg. Både på internet och i böcker. Känner mig så träffad av de känslor jag möter där. Många säger att det är väldigt tabu, skambelagt. Människor ser konstigt på de anhöriga, som att det är vårt fel att det gick som det gick. Men det är det inte! Jag tror att de allra flesta har gjort allt de kunnat, verkligen kämpat för att få personen att må bra. Det har i alla fall jag gjort. Alla mina krafter har gått åt till det i sommar. Jag har försökt vara positiv, ställa upp och hjälpa till, fixa kontakter m.m. Det är inte mitt fel.
Imorgon åker jag ner till Arrie igen. Vi ska städa ur stallarna och så i helgen. Så mycket vi orkar och hinner. Ska hälsa på mormor med, och äta middag med min moster. Mycket som ska hinnas med varje gång man åker ner nu, och åker ner gör jag hela tiden. Blir tredje helgen i rad nu. Men nästa helg ska vi till Stockholm. Längtar som en galning. Ska bo på fint hotell, se Kvarteret Skatan på lördagkvällen och sen bara shoppa. Blir skönt att komma iväg lite.