Tröstevisan
Idag är det tentadags, om knappt en timme. Är orolig för att inte kunna koncentrera mig, fokusera mina tankar på det jag ska. Tentapluggandet har ju inte gått något vidare så... Men jag ska göra mitt bästa och när jag är färdig ska jag ta mig söderut direkt för att fixa på gården lite idag men mest imorgon.
Mamma, jag saknar dig så otroligt mycket... Läser de sms:en du skickat mig i somras och kan inte förstå hur du kunde må så dåligt. Jag vet att jag kanske borde radera dem, men jag kan inte. Fast de är så hemska. Fan. Jag önskar att jag och alla andra kunde gjort så mycket mer, men jag gjorde ju allt jag kunde. Jag försökte verkligen. Jag tänker på dig hela tiden.
Tenta
Jag har i alla fall gjort tankekartor över de områden vi har gått igenom på seminarier och föreläsningar, jag har läst igenom alla anteckningar från föreläsningar, seminarier och litteratur och jag har hittat på egna "svåra" frågor och besvarat dem, samt kollat på de diskussionsuppgifter etc. som vi har haft. Jag har rätt bra koll på det i alla fall, ska försöka få Kent att förhöra/prata med mig om det ikväll eller imorgon så märker jag väl det. Typ.
Idag är det sju veckor sen. Det är konstigt hur tiden kan springa iväg. Emellanåt bara lamslås jag på ett sätt. Klarar inte av alla situationer. Som på redovisningarna igår när en grupp hade musik till sin film, som för mig bara fick tårarna att vilja rinna (men jag hindrade dem) och på djupvattenträningen där nedvarvningsmusiken var "Himlen är oskyldigt blå". Det gick inte, jag gick ut därifrån. Jag vill klara allt, men jag gör väl inte det...
Hoppas bara att jag klarar tentan...
Nästa förlust...
I övrigt känns det trots allt lite bättre nu än i förra veckan. Jag är lugnare. I alla fall har det känts så igår och idag. Jag tänker på det hela tiden, men jag börjar tänka mer på "positiva saker", som härliga minnen och så. Något jag känner nu, och som är lite märkligt, är att det känns som att jag nu börjar lära känna min mamma mer. Morfar med för den delen. Man hittar foton. brev m.m. som berättar om deras liv. Andra människor har efter mammas bortgång berättat hur uppskattad och duktig hon var i kyrkomötet, arbetet med Lutherhjälpen m.m. Jag önskar att dessa människor sagt det till henne medan hon levde. Att hon hade känt det då. Jag hoppas att hon hör det nu, att hon känner det nu. Var hon än är någonstans...
Jag tände ett ljus för mamma idag. På den här sidan kan man tända ett ljus för någon man saknar och tänker på. Det brinner i 48 timmar och man kan välja att skriva ett budskap till.
Nu måste jag plugga till tentan. Men jag känner mig lugn inför den. Efter tentan ska jag åka ner till gården igen. Den ska snart ut till försäljning och inför första visningen ska där vara städat och snyggt i både hus, stallar och övriga byggnader. En hel del att göra, med andra ord. Så det kommer bli en hel del resor framöver.
Liksom fladdrande lågor så länge vi är här...
Sitter och lyssnar på "Koppången". Det var en av de låtar vi valde till begravningen. En väninna till mamma sjöng och det var så vackert. Stämningsfullt. Tårarna bara rinner, så mycket minnen, tankar och bilder jag får i mitt huvud.
Jag har så många tankar nu. Idag är det sex veckor sedan. Tiden går så fort, ändå känns det som igår. Allt går på precis som vanligt, men det kommer aldrig att bli som vanligt. Inte på riktigt. Jag drömde inatt att Sverige blev attackerat med missiler som riktades mot Skåne och Stockholm. På nyheterna visade de bilder och en grej som räknade upp hur många barn som mist sina föräldrar... Jag drömmer ofta att vi "rensar" ut huset därhemma och plötsligt står mamma där och undrar vad vi håller på med.
Det känns som att ingen kan förstå hur det känns. Jag har skrivit det förut, men tankarna på att mamma aldrig finns mer är så hemska. På att mina barn i framtiden aldrig kommer att ha någon mormor, att mamma inte kommer att finnas där på mitt bröllop, att man på något sätt ska lyckas fira jul om bara några månader. Att jag inte kan ringa och fråga om vad som helst, saker jag önskar att jag hunnit fråga om medan hon levde. Alla frågetecken som aldrig kommer att rätas ut.
På söndag är det kyrkoval. Mamma står som nummer 2 och 3 på listorna till Lunds stift respektive kyrkomötet. Hon hade haft så mycket kvar att uträtta där. Hon var så duktig, engagerad och uppskattad i kyrkan. Det kommer kännas svårt att gå och rösta, men jag vill. Jag är bara glad att jag inte röstar i samma stift, att jag slipper se listorna med mammas namn på. Kan inte förstå att de inte tryckte nya. Av respekt sa någon, men det är inte respekt. Snarare tvärtom.
Älskade mamma, jag saknar dig så. Jag kommer aldrig kunna förstå...
Knas
För varje dag känns det nästan som att jag tänker mer och mer. Jag vill bara babbla på, prata, gråta... Men man känner sig så... fel. Eller inte fel, men kanske konstig eller jag vet inte. Jobbig mest. Det är jobbigt för de i min omgivning om jag gråter, eller pratar om det som hänt eftersom det är så jobbiga saker känns det som. Kanske för att jag själv tycker det är jobbigt när andra gör det med mig/i min närhet. Man vet inte vad man ska säga till den som är ledsen. Men jag kräver ingenting, bara få prata. Gråta. Och få förståelse när jag reagerar så konstigt på saker ibland eller helt plötsligt är sur och vrång. Jag vill inte va sån...
Kanske skulle skaffa mig en ny blogg? Där jag skriver dessa saker. Så kan jag fortsätta skriva om mitt "vanliga" liv här. Samtidigt är det ju såhär det är nu. Men jag gör roliga saker och mår bra med. Zandra o Camillas fest i fredags var hur kul som helst, hängde med ut på stallarna också. Idag har jag jobbat och varit i skolan. Det vi läser i skolan är jätteintressant just nu och jag är verkligen motiverad att läsa. Igår åt vi supergod middag ute tillsammans med Zandra o några till för att fira Zandras kompisar, och så har jag världens sötaste pojkvän. Så allt är inte dåligt...
På ytan
På ytan är allting frid och fröjd
På ytan är jag glad och nöjd
Men precis därunder bubblar allt
Där är fruset, hemskt och kallt
Många frågor, många tankar
Hjärtat bara bankar, bankar
Ingen nämner ens ett ord
Om livets slut på denna jord
Så mycket minner om den dagen
Det knyter sig, gör ont i magen
Det har blivit som en hemlighet
Som jag får bära i min ensamhet
Jag vill inte skylla på nån av er
Felet ligger nog hos mig, än mer
För jag vill inte med mina tankar störa
Det känns som stor risk att förstöra
Men jag vill inte ha det så
Jag vill inte låta gå
Jag vill att vänner mig ska låta
Bara sitta där en stund och gråta
Låta tårarna rinna nerför kinden
Torkas bort av den svala vinden
Varje morgon, dag, kväll och natt
Spelar tankarna mig ett spratt
Plöstligt är de där och ränner
Virvlar upp allt jag känner
Det vill bara komma ut
I form av gråt, skrik och tjut
Men som den vuxna människa jag är
Istället jag allt inom mig bär
På ytan är allting frid och fröjd
På ytan är jag glad och nöjd.
Partaj!
I söndags när jag sprang lyckades jag överanstränga mig, så just nu vilar jag från löpningen. Lite surt, nu när jag kommit igång så bra men vad ska man göra? Har försökt gå mycket promenader istället, simmade en stund igår men kände av det då och idag har jag styrketränat överkroppen. Får göra så gott man kan. Vill gärna gå på easyline på måndag men vet inte om jag fixar det. Hmm...
Nu ska jag strax gå och möta Kentan som fick ta bussen hem idag för jag har haft bilen. Så blir en 30-40 minuters promenad igen. Niiice. Fint väder så rätt så skönt, även om inte solen verkar skina så mycket nu längre.
Ha en trevlig kväll allihopa!
Måndag morgon
En grå, mulen, trött måndag morgon känns det som. Jag är inte så trött egentligen, men vädret gör en inte lycklig direkt. Får hoppas det blir bättre sen.
Klockan är bara 8 men jag har redan fått gjort en hel del. Diskat upp massa disk, kokat ris till lunchen, ätit frukost, klätt mig och gjort mig i ordning samt lyssnat på intervjun med Christer Fuglesang från rymden. Inte så dåligt för att vara så tidigt på morgonen ändå. Strax ska jag börja plugga med. Ska läsa lite hemma först tänkte jag, sen gå bort till bibblan en stund innan vi börjar.
I helgen har vi varit hos Kents föräldrar. Va rätt lugnt, med massa godsaker och mat som vanligt... haha... Gav mig i alla fall ut på en löprunda igår när vi kom hem så jag kunde kompensera lite, och vad gör jag då om inte springer på ny rekordtid!? För mig var det en väldigt bra tid, jag sprang 5,1 km-rundan på 27 min 35 sek.
Idag blir det ingen träning (går i skolan 10-17) men sen i veckan ska jag försöka få ihop någon bra mix. Förra veckan blev det easyline, löpning och cykel schlager. Ska försöka få en plats på cykelpasset denna veckan med. Easyline var superkul, men tyvärr verkar där inte finnas några pass som passar riktigt nu i veckan. Aja, ska väl bli två löprundor med i alla fall så får vi se sen, kanske vanlig traditionell styrketräning?
I övrigt är det ganska lugnt. Fortfarande många tankar och vissa saker är svåra. Som Beck-filmen vi såg på bio i fredags. Den var riktigt bra, men slutet var jobbigt. Ibland blir det så. Igår var det en månad sen det hände. Det har varit en månad med många känslor, tårar och tankar. Saknad.