Kents första hare!

I helgen var vi nere i Arrie igen och städade ur. Nu börjar det verkligen hända saker, ett par av stallarna är helt färdiga och rätt mycket mer också. Pappa och Kent passade på att jaga lite i helgen med, och Kent fick skjuta sin första (och andra med för den delen) hare. Stolt som en tupp var han sen :P Hehe... Nu hänger hararna hos pappa och väntar på att styckas upp och ätas.

I övrigt är det okej. Idag har vi begreppstenta i skolan, om en halvtimme, men det känns rätt lugnt. Mer som ett läxförhör eller nåt. Igår var jag på anhörigträff här i Växjö. Var helt okej, ledsamt eller vad man ska säga. Grät mycket. Men var skönt också, skönt att träffa andra som varit med om "samma" sak, som förstår ens känslor och så. Kommer nog fortsätta gå på de träffarna, är en gång i månaden.

Har sovit sämre på sista tiden. Vaknat helt pigg alldeles för tidigt, eller så drömmer jag drömmar som jag inte minns men känner obehag av när jag vaknar. Igår kväll och imorse kände jag nästan som att jag skulle komma in i en sån period igen där jag inte kan fokusera på det jag behöver göra (skolan), men nu känns det bättre. Behöver få tid att bara vara och tänka ibland dock.

På ett sätt känns det som att man vänjer sig så fort. Mamma finns inte här. På ett annat sätt känns det som att just nu finns hon inte här, men hon kommer snart. Fortfarande overkligt. Just nu tänker jag inte lika mycket på det som innan, tänker inte lika mycket framåt i alla fall. Det blir nästan olidligt att tänka på julen, födelsedagar, framtiden.. så lättare att låta bli.


En av de sista bilderna på mamma. Från centerstämman i våras. Då mådde hon bra och var lycklig, sen vände allt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback