Mina tankar

För ett år sedan var detta den hemskaste dagen i mitt liv. Jag svävade i sådan ovisshet. Mamma svävade mellan liv och död. Natten som varit, kvällen den 23 maj och framåt, var en helvetesnatt med tårar, skräck och oro. Mitt samtal där jag fick veta att hon hämtats med ambulans. Att hjärtat hade stannat. Panikslagen var jag, livrädd, ledsen och kände så mycket skuld. För att jag inte hade orkat finnas där den dagen. Inte hade ringt ett enda samtal. Men jag orkade verkligen inte, och jag vet att det inte var fel av mig. Mamma hade inte ringt mig heller den dagen.

Två dagar senare vaknade hon äntligen upp. Vi visste det inte då, men då var det bara två månader och två veckor kvar som mamma skulle leva. Två månader och två veckor där jag gjorde allt jag kunde, kämpade för allt jag var värd och verkligen försökte ställa upp. Men det räckte inte och ibland kan det väcka skuld hos mig fast jag vet att det inte är mitt fel.

För ett år sedan var detta den hemskaste dagen i mitt liv. Två månader och två veckor senare blev den hemskaste dagen den 6 augusti. En dag jag önskar aldrig hade varit....