Engla
Usch säger jag bara. Vet inte vad jag ska säga egentligen. Så hemskt. Sen 10-åriga Engla försvann förra lördagen har jag följt nyhetsrapporteringen kring henne men hela tiden haft kvar hoppet om att hon fanns någonstans, i livet. Men nu är hennes kropp hittad genom 42-åringens erkännande. Någonstans är man väl ändå glad, eller tacksam kanske snarare är rätta ordet, att han har erkänt och att man vet vad som har hänt, men fortfarande måste smärtan för Englas familj och vänner vara så fruktansvärd. Och jag tänker på Engla, vad har hon varit med om, vad har han gjort med henne, vad har hon sett? Jag blir rädd bara jag tänker på det. Mina tankar går till Englas mamma, familj och vänner ikväll. Jag tände ett ljus för henne på expressen.se, gör det du med.
ja de är verkligen fruktansvärt dedär!
Fick ditt sms, jag ska tända ljus i alla mina fönster. Det är fruktansvärt, jag började gråta när jag läste det... Man vill inte veta vad hon varit med om. R.I.P.
Och du, Nessebar är sååå underbart - ni kommer få det perfekt!! :)