På ytan


På ytan är allting frid och fröjd
På ytan är jag glad och nöjd

Men precis därunder bubblar allt
Där är fruset, hemskt och kallt

Många frågor, många tankar
Hjärtat bara bankar, bankar

Ingen nämner ens ett ord
Om livets slut på denna jord

Så mycket minner om den dagen
Det knyter sig, gör ont i magen

Det har blivit som en hemlighet
Som jag får bära i min ensamhet

Jag vill inte skylla på nån av er
Felet ligger nog hos mig, än mer

För jag vill inte med mina tankar störa
Det känns som stor risk att förstöra

Men jag vill inte ha det så
Jag vill inte låta gå

Jag vill att vänner mig ska låta
Bara sitta där en stund och gråta

Låta tårarna rinna nerför kinden
Torkas bort av den svala vinden

Varje morgon, dag, kväll och natt
Spelar tankarna mig ett spratt

Plöstligt är de där och ränner
Virvlar upp allt jag känner

Det vill bara komma ut
I form av gråt, skrik och tjut

Men som den vuxna människa jag är
Istället jag allt inom mig bär

På ytan är allting frid och fröjd
På ytan är jag glad och nöjd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback