På ytan
På ytan är allting frid och fröjd
På ytan är jag glad och nöjd
Men precis därunder bubblar allt
Där är fruset, hemskt och kallt
Många frågor, många tankar
Hjärtat bara bankar, bankar
Ingen nämner ens ett ord
Om livets slut på denna jord
Så mycket minner om den dagen
Det knyter sig, gör ont i magen
Det har blivit som en hemlighet
Som jag får bära i min ensamhet
Jag vill inte skylla på nån av er
Felet ligger nog hos mig, än mer
För jag vill inte med mina tankar störa
Det känns som stor risk att förstöra
Men jag vill inte ha det så
Jag vill inte låta gå
Jag vill att vänner mig ska låta
Bara sitta där en stund och gråta
Låta tårarna rinna nerför kinden
Torkas bort av den svala vinden
Varje morgon, dag, kväll och natt
Spelar tankarna mig ett spratt
Plöstligt är de där och ränner
Virvlar upp allt jag känner
Det vill bara komma ut
I form av gråt, skrik och tjut
Men som den vuxna människa jag är
Istället jag allt inom mig bär
På ytan är allting frid och fröjd
På ytan är jag glad och nöjd.