Grammatik och tvätt
I helgen var vi hos Kents föräldrar. Vi var en runda i skogen och kollade på var de hade avverkat och så, och efter det åkte vi snowracer och lekte i pulkabacken en stund med Dennis och Emma (Kents bror och hans dotter). Weehoo! Blev några åk för mig men tog det lite lugnt eftersom jag haft en del bekymmer med knäna sista dagarna. O att gå uppför den där backen är säkert inte det nyttigaste då...
På väg uppför backen....
Ofta slutade det såhär :P
Jag älskar ladorna de har i skogen! Så vackra!
Massa massaved! (haha) En del stockar är rätt rejäla om man säger så...
Nej, nu ska jag väl ta tag i mitt liv lite och snart gå ner och hämta tvätten. Det verkar inte särskilt ljust på jobbfronten idag heller så i eftermiddag blir det troligen gymmet och kanske baka något? Förra veckan blev det supergott morotsbröd om jag inte skrev det!
Jobb!
Annars flyter det på. Har tränat på gymmet två dagar denna veckan. Känner en del i ena knäet idag, lite jobbigt, men hoppas det blir bättre. Har känts bra att träna iaf. Så om knäna fortfarande krånglar imorgon när jag tänkt träna igen får det väl bli träning av bara överkroppen istället. Funkar ju det med!
Till helgen ska vi till Kents föräldrar. Blir någon tur till skogen och lite så. Men innan dess middag hos Camilla imorgon :) Mycket middagar nuförtiden haha... Men det är kul! Nu börjar det ju likna någon form av parmiddagar med sen Zandra skaffat pojkvän. Lite varning för Kvarteret Skatan haha
Nej, ska väl göra mig klar så jag kan gå upp till bussen strax.
Ha en bra dag!
Måndag
Klockan är strax över halv tio och jag har redan lagat dagens lunch. Det blir korvpannkaka. Inte ofta jag gör så, men tänkte hinan träna nu på förmiddagen, och för att hinna med allting var jag i stort sett tvungen att fixa maten nu så jag hinner äta innan skolan börjar. Blir att värma i micron sen.
På tal om träning då. Nu ska jag verkligen försöka fixa mina ¤%/¤ knän. Är så trött på dem. Risken e väl dock att jag överanstränger knäna när jag börjar träna, men ska försöka ta det lite lugnt i alla fall. Det är inte så lätt. Men jag vill kunna börja springa igen sen i vår, jag vill kunna gå på aerobics och andra konditionspass med. Och klara mina vanliga promenader utan att få några känningar alls.
I lördags blev det förresten utgång. Först var vi hemma hos Johan och åt supergod fondue, jag var fortfarande mätt när jag vaknade igår :P Så blev det lite spelande och så där, sen gav vi oss iväg till Harrys. Tyvärr var musiken inget vidare så vid halv ett åkte vi hem igen. Men nu har vi testat det med i alla fall! Igår blev det en slappdag... Kollade på skidor, gick och hämtade bilen hos Johan, spelade lite MarioKart.
What to do?
Funderar på vad jag ska hitta på idag. Bara sitta hemma och göra ingenting pallar jag inte. Hade velat ta en runda på stan. Inte säkert jag shoppar något, men kan vara kul att gå och titta lite iaf. Käka lunch på HongKong eller ta en fika på Broqvists. Får hoppas att någon vill hänga på mig...
Ikväll ska vi till Johan och äta fondue. Jag är partysugen men tror inte att så många andra är det, och dessutom finns det ju ingenstans att gå ut typ. Antingen är det 18 - då vill inte Kent dit, eller så är det 25 - då kommer inte alla in. I-landsproblem... Får väl bli hemmafest istället även om det troligen blir liiite mindre dansande då. Haha!
Andra tankar
Visste inte hur jag skulle göra i eftermiddag men nu har jag bestämt mig för att åka till Alvesta och hänga med Kent ut i skidspåren. Jag mår inte bättre av att göra ingenting. Jag behöver röra på mig, frigöra lite endorfiner. Bara hoppas på att knäna håller, de krånglade lite igår och jag har haft känningar idag med.
Ikväll ska vi äta lövbiffsrullader med vitlöksost och rostade rotfrukter. Det var tänkt som lite god mat i helgen men då är vi bjudna till Johan på fondue så fick bli idag istället. Så, ganska oplanerat, blir det lite lyxmat på vår 39-månaders dag.
Ensamhet. Tomhet.
Jag känner mig så ensam. Jag vet att ni finns därute men jag gör det i alla fall. Jag trodde att jag skulle känna mig bättre idag men det gör jag inte. Hela jag fylls av en stor tomhet. Jag har inte lust till någonting. Jag vill prata men saknar ord. Det finns inte så mycket att säga. Det går inte att beskriva hur man känner eller vad det är som får tårarna att rinna.
O jag vågar inte ringa eller skriva till någon. Jag skriver här och jag skriver kanske på facebook. Men jag vågar och vill inte höra av mig direkt till er. Känner mig så jobbig, som att jag stör och förstör. Vet inte vad jag skulle säga heller. Vill mest av allt bara ha någon här som kramar om mig. Men har jag någon här så gråter jag inte. Då håller jag inne tårarna och försöker hålla humöret uppe.
Men nu sitter jag här ensam och då rinner tårarna.
Ont i hjärtat...
Jag saknar dig så det gör ont, mamma!
Satt och läste på en minnessida över en tjej som tog sitt liv för drygt 2 år sedan. Jag har läst där förut, läst samma text. Men idag hände något. Först började tårarna bränna bakom ögonlocken. Sen rann de och snart forsade de ut. Hela kroppen bara skakade, min andning blev allt häftigare och alla minnen sköljde över mig. Från den dagen, den 6 augusti. När jag satt i bilen och ringde upp Erik eftersom jag hade två missade samtal från honom. Hur jag drabbades av panik när han berättade att han satt i en polisbil och att mamma var död. När jag insåg att jag aldrig mer skulle få träffa min mamma. Att hennes liv på en millisekund helt plötsligt var över. Hur jag satt och stod där vid vägkanten i väntan på att Kent skulle komma och hämta mig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Grät, skrek. Så fylld av förtvivlan. Pratade med pappa i telefonen. Kent kom, jag kastade mig i hans famn. Ur våra ögon forsade tårarna hela vägen hem. Jag ringde Zandra, jag grät och hon grät. Minns inte vad jag gjorde den kvällen. Det är helt borta. Dagen efter åkte vi ner till Arrie. Vi kom dit först, jag och Kent. Jag kramade Molle och grät ännu mer. Aldrig har jag gråtit så många tårar som den dagen. Den dagen och på begravningen. Att förstå att min mammas kropp låg i kistan där framme. Det gick inte. Det gjorde så ont. Det gör fortfarande så ont. Jag kan fortfarande inte föreställa mig det. Alla fina blommor, alla hälsningar. Varför fick min mamma inte dem medan hon levde? Då hade hon behövt dem.
Jag vet inte varför det kom såhär nu. Som en panikattack. Fast sorgattack. Bara överrumplar en. Jag har inte gråtit på länge faktiskt. Jag tänker på det ofta, många gånger varje dag. Men jag har börjat vänja mig vid att mamma inte finns mer. Det innebär inte att saknaden blir mindre. Den värker i mig, den gör ont i mig och den påverkar mig ständigt. Min rädsla när människor i min omgivning inte mår bra har vuxit sig så stark. Min rädsla för att någon annan jag känner ska välja samma väg och den rädsla jag känner när jag åker tåg för att tåget plötsligt ska tvärbromsa för att en människa står på spåret. Min rädsla för att förlora någon annan som står mig nära. Det är olidligt att tänka på men samtidigt tvingar det sig på mig.
Paus
Annars händer inte så mycket just nu. Skriver tenta denna veckan. Var och kollade min stukade tumme igår men den var det ingen fara med sa läkaren så det var ju skönt. Det är jättefint väder ute så funderar på en promenad men tråkigt att gå ensam. Plus att jag o kent nog ska ut sen ikväll. Fast då är det ju ändå mörkt.. Hmm...
Ja, detta får väl bli ett extremtråkigt inlägg men so what. Bättre än inget kanske.
Tjing!
Tunisien!
Idag har julen äntligen städats bort. Skönt att det är som vanligt här hemma igen. Började tröttna lite på julen nu... hehe... Nu blir det potatisgratäng och tjälknöl som jag har gjort idag/inatt! Ska bli mums...
Vinterfiske och längdskidåkning
Längtan efter skidorna börjar dessutom växa sig större och större så idag gav vi oss ut och åkte längdskidor i skogen. Gick väl okej, men var en del jobbiga backar *suck* Inte så kul när man halkar bakåt hehe... Skidorna fick dock följa med till Växjö, så ska försöka åka här eller i Alvesta också någon dag, i färdiga spår!
På vägen till Kents föräldrar igår åkte vi och kollade in Dackestupet, en skidbacke några mil härifrån. Ska nog ta oss dit och åka någon dag med, där kan man hyra skidor och så. I söndags åkte vi skridskor med (utan några brutna kroppsdelar då heller...). Jag börjar bli värsta vintersportaren, va?
Hemma igen!
I Sälen var det såå fint! Massa snö, och vilken utsikt från backarna! Jag var livrädd från början och inledde med en start liknande Stig-Helmer i Sällskapsresan där jag störtade mot en familj i slutet av en liten backe. Räddade det genom att kasta mig på backen, och så blev det typ 20-30 ggr under mitt första åk i Gustavbacken haha... Men det fixade sig och sista dagen klarade jag backen två gånger helt utan att falla :) Åkte dock in i ett nät som välte.. ännu mera Stig-Helmer :P
Jag åkte utför två dagar, tillbringade en dag i Experium med bad och saunavärld samt hade en dag där vi slappade och åkte lite längdåkning. Blev bastande på kvällarna och mycket spelande. TP, Alias och massa olika kortspel :) På nyårsafton åt vi supergod mat à la Sara som är kock, och natten spenderades på HP (tror jag), en nattklubb där det fanns ett härligt schlagergolv där vi dansade tills fötterna värkte! Hade jättekul, dock var taxikön när vi skulle hem ingen höjdare. En timmes väntan i ca -15 grader och blåst. Brrr! I övrigt frös jag inte mycket däruppe, trots att det var ner till -29,9 grader (det lägsta jag såg). Så kallt var det dock inte i backarna...
Jossan o Markus, i bakgrunden min favoritbacke Gustav
Den mysiga stugan som vi bodde i!
Mer bilder kommer kanske senare, eller dyker upp på Facebook! Har ju massor av bilder från julhelgen och dessförinnan med som någon gång ska dyka upp här. Nu ska vi dock mumsa i oss lite god rotfruktspaj och sen blir det filmmys med Camilla o Zandra. Idag har vi förresten åkt skridskor på Trummen. Härligt!